Kul, kult eller kultur?

Idag var då dagen som jag skulle följa med mamma till hennes nya hyresvärd för att skriva hyreskontrakt på hennes nya lägenhet.
Hon har sagt upp sin gamla ifrån ett av Karlstads stora bostadsbolag, och går nu mot nya höjder och skriver kontrakt med det största. Grattis till vinsten lilla mor!

Ni som känner min mamma vet att hon är lite speciell.
Och liksom alla föräldrar, så bidrar hon på sin egen lilla nivå till en stadig dos skämmighet även hon.
Kanske inte som vännens föräldrar, men ändå - det saknas en gnutta förnuft även här, helt klart.
Det var därför som jag med en bestämd ton innan dagens möte lät mamma veta att jag skulle sköta "snacket".
Ni som känner mig, vet ju att töla - det kan jag. Och någonstans ifrån måste jag ju ha ärvt det med. Jo men visst kommer det ifrån mamma!
Hon slår mig med hästlängder, eller krokodilgap kanske låter bättre i sammanhanget.

Jo, så vi satt där nere på bostadskontoret och mottog information.
Mamma höll sig i skinnet ganska länge, det ska hon ju ha en viss eloge för iallafall.
Nu råkade ju den snälla kvinnan, som gav oss all information om sitt bolag och mammas nya boende, också vara av den pratsamma typen.
Så jag började väl skruva på mig, när hon med sitt töl började släppa på mammas osynliga munbojor... Snart skulle det vara kört.

Och mycket riktigt!
Inom en rimligt kort tid satt snart inte bara jag själv skruvandes, bostadskvinnan hade även hon mött sin överman.
Allt medans mamma fällde de mest mördande kommentarer när man ska skriva kontrakt för en ny bostad:

"Jag röker jag. Och nu är det ju ingen balkong, så nu är det väl ingen fara att jag sitter vid köksbordet och blossar lite emellanåt?"

"Näe, nää, vi har ju förstås ingen regel som säger att man inte får röka inomhus i lägenheten, det, hrmm, det har vi ju inte.."

"Nej, för en gång så satt jag ute på balkongen mitt i vintern och då kom det fram en göbbe där nere å sa att jag ju inte kunde sitta ute i kylan. Så då gick jag in."

"Jae, hihi.. Det är ju kallt ute på vintern.."

Vid det här laget hade bostadskvinnan tappat lite färg och undrade väl vem de hade skrivit kontrakt med egentligen.
Bästa kommentaren klippte hon dock när jag sa att hon ju faktiskt helst föredrog att sitta ute och röka, så det skulle nog inte vara något vi behövde fundera på.

"Men hur gör jag då på nätterna när jag vaknar och vill röka då?

..................................

Till slut kom vi dock äntligen därirån.
Jag vet inte vem utav oss som var mest lättad - jag eller bostadskvinnan.
Mamma bara gick där och log med sin lilla pärm som hon fått med av kvinnan, log för att även idag lyckats mästra upp i en sällan hörd samtalskör bestående av henne själv.
Ja, hon är speciell den där kvinnan. Mamma.

Innan vi for vidare så gick vi in på Värmlands Museum för att titta på lite konst.
Lite kultur mitt i allt kul kontraktsskrivande med min kultiga morsa...