Några dagars semester?

Låter kanske löjligt att prata om semester när man är sjukskriven.
För det tycks vara så att man ofta ser de som sjukskrivna är, som sådana som alltid ligger hemma och bara latar sig. Riktiga simulanter.
Jag erkänner att jag emellanåt själv hyst liknande tankar om en del människor.

Nu har jag dock vett att veta bättre.
För allt eftersom min kropp banalt förändrat sig, så har också min personlighet och livssituation förändrats.
Från att ha gått ifrån hyfsat vältränad, levnadsälskare och inspiratör(?), har jag nu hamnat i ett evigt kämpande emot tyngdlag, eviga smärtor och en otrolig lust till att bara skita i allt.
Jag kan absolut förstå den människa som bara vill låsa dörren, dra en stor filt över sig i soffan och bara låta teven stå och gå.

Tyvärr så får jag inte riktigt hamna där, eftersom jag har ganska mycket rehabilitering som ska utföras dagarna i ända.
Inget fel i det, absolut inte. Jag kommer ut, jag tränar mina leder och jag får socialt umgänge, mer än med bara sambon.
Men jag tror ändå inte att människor runt omkring förstår vad mycket jag trots allt gör, även om jag är sjukskriven.
Det klingar lite som det i allafall.

"Du kan väl när som helst, du går ju ändå bara hemma."
"Du har väl inga tider att passa?"
"Hur känns det att inte behöva göra något alls?"
o.s.v....

Många tycker nog att jag inte är nog tacksam heller, då jag ju sitter hemma och lever på skattebetalarnas bekostnad.
Men faktum är att jag faktiskt inte sitter hemma speciellt ofta.
Flera av arbetsveckans dagar har jag alltid rehab. Simning och arbetsterapi bl.a.
Nu kommer jag även att få en till dag i veckan där jag ska lämna ut mina inre tankar till en främmande yrkesrelaterad människa.
Jag låter kanske bitter, men det är jag faktiskt inte. Det ska bli skönt att få öppna upp lite.
(för er som trodde att jag berättade mitt allra innersta här, så måste jag tyvärr göra er besvikna.)

Problemet med all denna terapi är att ta sig dit och hem.
Sambon kan ju faktiskt inte köra mig jämt, och våra nya grannar verkar åka mer emot Kristinehamn än emot Karlstad.
Att köra bil blir svårare och svårare, och de sista gångerna som jag har rattat själv har kunnat sluta riktigt illa.
Ratten glider mig ur händerna, och reaktionsförmågan är mycket dålig.
Jag väljer nu själv att helst inte framföra bil alls, pga att jag är rädd för att framkalla olyckor.
Som tur är går det ju ganska bra med bussar både till och från Karlstad, så jag ska till veckan skaffa mig busskort. Det borde bli några kronor billigare än att åka kontant i allafall.

Hur som helst så skulle det vara ganska skönt att få komma bort ifrån allt litegrann.
Några dagars "semester" skulle inte vara så tokigt, sjukskrivning till trots.
Det kanske är svårt för er "friska" att förstå, men någon gång kanske ni hamnar i en liknande situation och kan förstå hur jag, med många andra, behöver andrum i vardagen.

Plågsamma telefonsamtal

Har nyligen suttit i ett en och en halvtimme långt telefonsamtal med en helt främmande människa.
Varför? Jag ringde på en annons...

I en del annonser läser man speciella direktiv som "snackare och försäljare undanbedes". Detta gällde dock inte vid denna annons, uppenbarligen inte.
Jag vet inte om jag drar till mig en speciell sorts människor, eller om jag bara är för mjäkig och inte törs säga ifrån.
Men något fel är det, då jag än en gång blir sittandes att lyssna på en främlings bekymmer och dåliga livskvalité.

Hur många gånger som jag än försökte avsluta samtalet, så lyckades denna ensamma människa hitta en ny infallsvinkel eller ett nytt ämne som fortsatte på föregående.
Sista kvarten pratade hon om golvmoppar.
Kvarten dessförinnan var det om mediala bord som såldes i Arvika. De var dock farliga, för en del personer hamnade vid dessa bord större delen av dygnet för att prata om sin framtid eller det som hänt.
Så jag skulle definitivt inte skaffa något sådant bord, eller ens sätta mig vid ett om jag såg något. De var faktiskt skrämmande.

Nu råkar jag själv vara en väldigt andlig människa.
Jag tror på andar, eller "spöken" som en del säger. Jag tror på något efter döden, och jag tror på mediala människor, vissa horoskop, viss grad av healing m.m.
Är uppväxt med detta ifrån mamma och mormor, och har själv blivit spådd och varit på seans.
Men detta med det mediala bordet blev bara för mycket, även om det nu skulle vara sant. Människan rabblade hejvilt om de mest osannolika saker.
Själv försökte jag så gott jag kunde få fram den information av annonsen jag ville få, men det var nästan omöjligt.

Än en gång fick jag se mig besegrad i "töleri", och än en gång fick jag sitta som ett mähä i en evighet och lyssna om elaka män, elaka grannar, bord som pratar, golvmoppar som inte fungerar och grönsåpa som funkar till allt.

Undrar om det lyser någon liten lampa någonstans när det är jag som ringer, så folk förstår att här är det fritt fram att avlägga dagens bikt. Helst hela årets.
Jag råkar ständigt ut för det, och snart kommer jag inte längre att våga ringa till någon jag inte känner.

Idag har jag även varit och badat i sjukhusets bassäng, och fick även idag en lång och obehaglig historia berättad för mig av en kvinna som inte alls mådde bra.
Det var dock inga fel på henne själv ifrån början, det var hennes make som var väldigt dålig och detta hade sedan lett till hennes egen kropps försämring.
Tyckte väldigt synd om henne, och hoppas på att hon ska få komma till någon som kan hjälpa henne med alla hennes bekymmer.
Nu var hon bara slussad fram och tillbaks emellan flera olika myndigheter, och detta gjorde ju förstås inte saken bättre.

Annars handlade dagens bassängträning mest om de nya reglerna som vår nya, häftiga regering sätter upp för oss sjukskrivna och blivande sjukskrivna.
Enda skillnaden är att det nästa år inte heter att man är sjukskriven, det heter att man går på socialbidrag.
Och det kommer säkert att minska skatteskulden.
Det är dags att emigrera...

Grattis med mera

Först och främst så vill jag gratulera Maria och Magnus som den 29/9 blev föräldrar till ett litet gossebarn!
Så liten var han inte dock, om jag inte minns fel så vägde han nästan 4,5 kg..!

Sen skulle jag vilja tacka alla rara människor som sänder mig privata hälsningar via sms och mail, och tycker(skriver de i allafall) att jag är en helt suverän människa på alla sätt.
Detta är otroligt värmande och väldigt rörd blir jag.
Roligt att någon uppskattar att jag är så blåblodig i mitt bloggskrivande. :)

Igår fick vi också ett väldigt kärt och fantastiskt roligt besök i vårt hem i form av sambons lillebror som till slut vågat sig hit till djurdjungeln!
Vi hoppas verkligen på fler besök av denna snälla och smarta kille!

Bara så du vet så önskar sig sambon en handmålad tavla, likt de som du börjat visa upp på fotobloggen.
Samtidigt som jag också skulle vilja förhandla fram någon form av fotogenialitet att hänga på väggen..? :)
Sambon önskar sig färger och stil, jag önskar mig färger och natur. Eller något.
Men känn ingen press Mr. Dirt!
Vi har ingen brådska, det hinns med. Om du vill, orkar och har lust också vill säga.

Det är ju viktigt att du hinner med alla dessa fikapauser i dirten också ju.
Fattar inte varför ni alltid står still som mähän varje gång vi åker förbi, jag förväntar ju mig lite action!!
Sparka igång resten av spolingarna så vi har något att titta på nästa gång vi kommer.
Vi kan börja tuta vid avfarten på E18 om det hjälper?


En riktigt stor fet spark ska jag villigt och hårt rikta emot Riksbyggen/Stiftelsen Karlstadshus med alla dess arbetande och dåliga service.
Speciellt till bovärdarna på Kronoparken.
Hur långt kan man egentligen gå för att lura en dement sjukpensionär inpå livet?
Att ni inte skäms!
Jag hoppas verkligen inte att någon stackars läsare har Riksbyggen som hyresvärd, jag rekommenderar er i så fall att byta värd direkt.
Har aldrig tidigare mött en sådan "Hitler-illvilja" som jag med egna ögon och öron, sett och hört Riksbyggens bovärdar visa upp emot sina hyresgäster.
Hoppas att jag aldrig ska träffa på det igen, och kommer därför också att hålla mig på långt och behörigt avstånd ifrån Riksbyggen fortsättningsvis.
Obehagliga människor!


Om det nu är någon som inte har erhållit ett flyttkort, men känner en desperat längtan att få göra det, så säg till. Det finns fler att skicka ut.
Till jobbpersonal, så hänvisar jag till lag 7´s ledare för mer information om adressläge och telefonnummer.
Till obehöriga, så hänvisar jag till närmaste behörig och önskar lycka till.

Dagens frukost är: fullkorns-digestive med ost och kaffe.
Dagens låt är: "Alina" med Quarterhorse.
Dagens aromaterapi är: citrus.
Dagens sensmoral är: Riksbyggen suger.
Gårdagens och Dagens Hjälte är: Mr. Dirt!