Plågsamma telefonsamtal

Har nyligen suttit i ett en och en halvtimme långt telefonsamtal med en helt främmande människa.
Varför? Jag ringde på en annons...

I en del annonser läser man speciella direktiv som "snackare och försäljare undanbedes". Detta gällde dock inte vid denna annons, uppenbarligen inte.
Jag vet inte om jag drar till mig en speciell sorts människor, eller om jag bara är för mjäkig och inte törs säga ifrån.
Men något fel är det, då jag än en gång blir sittandes att lyssna på en främlings bekymmer och dåliga livskvalité.

Hur många gånger som jag än försökte avsluta samtalet, så lyckades denna ensamma människa hitta en ny infallsvinkel eller ett nytt ämne som fortsatte på föregående.
Sista kvarten pratade hon om golvmoppar.
Kvarten dessförinnan var det om mediala bord som såldes i Arvika. De var dock farliga, för en del personer hamnade vid dessa bord större delen av dygnet för att prata om sin framtid eller det som hänt.
Så jag skulle definitivt inte skaffa något sådant bord, eller ens sätta mig vid ett om jag såg något. De var faktiskt skrämmande.

Nu råkar jag själv vara en väldigt andlig människa.
Jag tror på andar, eller "spöken" som en del säger. Jag tror på något efter döden, och jag tror på mediala människor, vissa horoskop, viss grad av healing m.m.
Är uppväxt med detta ifrån mamma och mormor, och har själv blivit spådd och varit på seans.
Men detta med det mediala bordet blev bara för mycket, även om det nu skulle vara sant. Människan rabblade hejvilt om de mest osannolika saker.
Själv försökte jag så gott jag kunde få fram den information av annonsen jag ville få, men det var nästan omöjligt.

Än en gång fick jag se mig besegrad i "töleri", och än en gång fick jag sitta som ett mähä i en evighet och lyssna om elaka män, elaka grannar, bord som pratar, golvmoppar som inte fungerar och grönsåpa som funkar till allt.

Undrar om det lyser någon liten lampa någonstans när det är jag som ringer, så folk förstår att här är det fritt fram att avlägga dagens bikt. Helst hela årets.
Jag råkar ständigt ut för det, och snart kommer jag inte längre att våga ringa till någon jag inte känner.

Idag har jag även varit och badat i sjukhusets bassäng, och fick även idag en lång och obehaglig historia berättad för mig av en kvinna som inte alls mådde bra.
Det var dock inga fel på henne själv ifrån början, det var hennes make som var väldigt dålig och detta hade sedan lett till hennes egen kropps försämring.
Tyckte väldigt synd om henne, och hoppas på att hon ska få komma till någon som kan hjälpa henne med alla hennes bekymmer.
Nu var hon bara slussad fram och tillbaks emellan flera olika myndigheter, och detta gjorde ju förstås inte saken bättre.

Annars handlade dagens bassängträning mest om de nya reglerna som vår nya, häftiga regering sätter upp för oss sjukskrivna och blivande sjukskrivna.
Enda skillnaden är att det nästa år inte heter att man är sjukskriven, det heter att man går på socialbidrag.
Och det kommer säkert att minska skatteskulden.
Det är dags att emigrera...