Sjörövarna

För några år sedan fick jag höra en ganska lustig historia av en nära vän. Den hade dessutom utspelat sig på riktigt, och det gjorde den ännu bättre ur berättarsynpunkt.
Jag ska här försöka skriva ner den så gott jag kan och kommer ihåg.

Vännens föräldrar, ett äldre, lite hippieinfluerat par, hade köpt sig en gammal skorv till båt och tänkte göra Sveriges hamnar osäkra.
De var inte det minsta sjövana, och frågan är väl om de egentligen ens hade åkt färja innan de gav sig iväg.
Till saken hör väl den, att båten de hade köpt säkert inte hade varit på sjön på flera år den heller. Så att det skulle bli en resa kantad av tokigheter, det var det ju ingen som misstrodde.

Innan de kommit sig iväg, hade de dock inhandlat lite saker som de - i sina ögon - insett att de behövde ha med: en vattenkanna, vissa matbestyr, elddon, en musikradio, toalettpapper och 48 flaskor vin.
När vännen ifrågasatte saker som stormkök, hink, gsm-telefon o.s.v. så blev han totalt ignorerad.
Dock hade ett grannpar till föräldrarna konstaterat att båten - av trä - kanske inte skulle komma att te sig så länge till sjöss. Åtminstone inte flytande.
Men då de själva skulle ge sig ut över sommaren, lovade de vännen att försöka hålla lite koll på hans okunniga föräldrar. För som tur var, så skulle han få stanna hemma.

Det hela började ju bra.
Kvällen innan de skulle åka förbrukade de två av vinflaskorna för att fira in sin semester, och gick sent till sängs.
Så de försov sig medans vännens mormor och morfar stod nere vid bryggan, väntandes för att vinka av.
Så småningom kom de dock drullandes, slängde ner sina saker i båten och började knyta upp repen till båten. Dubbelknutarna.
Med ett snöre kvar att knyta upp och mestadels av båten utflytandes ifrån bryggan, kommer de dock på att de kanske ska hoppa i själva också.
Mamman tog ett smidigt skutt över, men lyckades åkalla vattnets gung-gudar, och den bakfyllda pappan förvånades och tappade balansen.
Han föll därefter framåt mot vatten och båt, slog huvudet i fören innan han långsamt gled inunder vattenytan.
Mamman förstod inte vad som hände, utan gnolade vidare på en gammal Hendrix-låt där hon satt och väntade i aktern.
Vännen slängde sig efter ner i vattnet för att dra upp sin far, men han hade inte förlorat medvetandet som man kunnat tro, utan slängde snart upp en hand på bryggan.
Med hjälp av båtfolk i närheten drogs de båda upp, och pappan bälgblåste luft emellan blodstrimmor i ansiktet sittandes på bryggan.

Det omplåstrades, och vännen hoppades i detta på att de skulle avbryta sin båtresa.
Icke då!
Mamman knöt en mörkgrön scarf runt sin makes huvud för att dölja plåstren vid ena ögonbrynet, och fnissandes intogs deras platser i båten igen.
På väg ut ifrån hamnen vinkade de så glatt bakåt emot sin son att de nästan körde in i yttersta delen av piren, men lyckades undanmanöverera.

Sedan utspelar sig dock historien ur andras iaktagande, men fortfarande berättade för vännen.
De nära grannarna hade träffat dem två dagar senare i en vik.
Båten låg löst och guppade i viken med dem sittandes i, och grannarna var oroliga att den skulle gå in i klippor och dyl.
De lägger sig därför så nära de törs och frågar om de inte har ankrat.
Varpå pappan reser sig upp med ett vinglas i ena näven och glatt ropar tillbaks:

"Nej, inte ännu!"

Grannarna försöker förklara vad de menat, men får inget gensvar ifrån de fulla föräldrarna.
De tänker dock att om de lägger sig en bit bort, så kan de ju hålla lite koll på dem i allafall.
Halvtimmen senare får dock grannkvinnan en smärre chock när hon ser pappan ställa sig vid sin båts reling, dra ner byxorna, vända sig om, sätta sig på relingen - och skita!
Grannarna vet inte vad de ska ta sig för, men blir ståendes tittandes på den stora röven som hänger ut över den andra båten.
Mamman får dock syn på dem, och skämtar högt om att maken hamnat i "sjönöd". Varpå hon sedan brister ut i ett världsskratt.

Några kvällar senare berättar annat båtfolk för grannarna hur de sett ett par sitta och grilla - på sin båt! De hade spelat hög rockmusik, mannen hade haft en grön "duk" på huvudet, och kvinnan hade dansat barbröstad till musiken med en flaska vin i näven.
Men mest oroad hade de dock varit av att de hade grillat direkt på durken och undrade till grannarna vad det egentligen var för dårar de sett.
Det hade de dock inte kunnat svara på sa de...

Vid ett annat tillfälle i en större båthamn, så hade ett par skojfriska ungdomar glidit ut med sin sportbåt samtidigt som de flesta av dem hade "moonat" emot bryggans mat-och båtgäster.
Pappan ville inte vara sämre han, utan hade gjort likadant tillbaka emot kidsen - ståendes på bryggan mitt bland alla människor.
Han hade dessutom avslutat med en snabb "helikopter", bara för att vara ännu lite värre.
Men då hade faktiskt mamman skämts en aning, och de hade raskt åkt ut med sin båt igen. Dock hysteriskt fnissandes enligt utsago.

Båtsemestern kantades också av andra smärre anekdoter.
En natt hade de smygit över till sina sovande grannars båt, kastat vatten på dem och skrikit "mayday, mayday!".
En annan natt hade samma stackars grannar vaknat av sällskap i sin ruff - föräldrarna ville sova i säng.
Total glömska av sina kläder efter att ha näcksolat på en havsklippa.
Inkörandet i en ankrad, dyr segelbåt.
Otaligt med grundstötningar, sjöfylleri och diverse annat tokigt.

Under veckorna som de var ute kom de dock att kallas just för "Sjörövarna" ibland dem som sett dem.
Allt som oftast för att i de flesta fall fick se just rövarna på dem, då de sittandes på båtrelingen gjorde sina naturliga behov.
Dessutom pga sitt otroligt dåliga båtsinne och sitt totala borttappande av förnuft i väldigt många avseenden.

När de äntligen kom hem blev vännen så glad, ty han trodde nog att båten skulle ha gjort sitt sista lopp under den där semestern, och att han därmed skulle bli föräldralös.
Enligt föräldrarna själva, så hade det varit en toppentripp! Den bästa av resor!
Enligt de hemkomna grannarna, så hade det varit deras värsta båtsommar.

Två veckor efter hemkomsten sjönk båten förtöjd vid hembryggan.
Alla förundrades över brandskadan på durken när den drogs upp, samt att den faktiskt flutit så länge som den trots allt hade gjort.

Tack vännen, för att jag fick delge mig av denna berättelse på min blogg.
Antagligen så kommer det att få alla som gnäller över sina skämmiga föräldrar att tänka om både en, två och tre gånger! :)
(ja, säkert fyra också..!)