Fortsättning följer...

På begäran kommer jag idag att avrunda gårdagens, kanske lite tråkigt, allvarligt skrivna blogg, med historier ur karamellhandlandets baksida.
För att bara berätta om en sockerberoende som äter mycket godis är ju inte så roligt, men det finns faktiskt en del skumma händelser bakom det hela.

"I huvudet på en sugar-addict" blir dagens historik.

Alla gånger har man inte det hemma som man så mäktigt måste ha, och därför lärde jag mig tidigt att gardera mig. Jag hade stora gömmor hemma - ifall att någon skulle komma hem och rota.
Jag lade kakor i strumplådan, godispåsar i lådan med viktiga papper(under allt papper förstås), låste in godispåsar i barskåpet osv.
Ibland glömde jag till och med bort vart jag gömt en del saker.

För att gardera sig utan att väcka för mycket uppmärksamhet, krävs en viss planering.
Man vill ju helst undvika frågor som "Har du bulimi, är det barnkalas" osv. Det är aldrig roligt att behöva dra en vals.
Att dra till sig blickar är ju inte heller roligt, men å andra sidan så har jag ju själv tittat snett på andra ibland. Lite får man tåla.
Pengar är ju viktigt att ha med sig vid inköpandet. Gärna mycket, annars känns det väldigt psykiskt jobbigt att inte kunna ta med den där extra chokladkakan - som man faktiskt så väl behöver!
Att ha tillgång till flera affärer, helst inte på hemorten, är ett stort plus. Det är inte bra när kassapersonalen börjar känna igen dig.
Handla aldrig för mer än 200:- per affär, och variera innehållet i korgen. Blanda lite godis, lite kaffebröd, ta med en mjölkliter för normaliserandets skull.
Gå aldrig in i en mindre affär två gånger på samma vecka för att handla likadana saker, det väcker iakttagelse.
Välj hellre stora affärer, och gå gärna in i en specialiserad godisbutik på fredag eftermiddag - där kan du göra helgfynd!

För flera år sedan öppnade en ny godisbutik på Ilanda Köpcentrum(den har nu avancerat till Våxnäs).
När jag fick höra detta, så blev jag överlycklig! Speciellt som godisbutiken på Örsholmen hade slagit igen för ett bra tag sedan.
Jag valde att åka dit redan dagen därpå, och insöp raskt den härliga atmosfären av 500 sorters lösviktsgodis framför mina ögon.
4.95/hg, som hittat!
Påsarna man skulle plocka i var sådana genomskinliga i plast, som man i affärer brukar plocka frukt i. De var med andra ord väldigt stora och, i mina ögon, helt perfekta.

Jag hängde direkt en med öglan om min vänstra hand, och fattade målmedvetet en slev med min högra. Här skulle plockas!
När jag gått igenom halva lokalen, gick jag i ett sådant rus som jag antar att drogmissbrukare vissa stunder kan hamna i.
Det kändes om att jag svävade fram emellan hyllorna, och allt var bara toppen. Det var som om taket hade öppnat sig i butikens ena hörn, allt för att solen skulle kunna lysa in med sina leende, varma glädjestrålar på bara mig.
Det var antagligen också därför som jag inte märkte de fula röda strecken i min vänstra hand, våldet som skedde utav den alltför tunga plastpåsens inskavande i min hud.

Det var först vid sista hyllan, (den med choklad!) som jag vaknade till sans.
Sleven överlastad med Romerska Bågar kom inte ner i påsen. Det tog stopp i öppningen, påsen var full!
En normal människa hade antagligen smått chockerats, och snabbt försökt hitta sin väg fram till kassan utan att blinka. Och sedan skämts halvt ihjäl på vägen ut.
Jag själv drog snabbt slutsatsen att det var dags att gå och hämta en ny påse.
Och det gjorde jag.
Det gick nästan inte att knyta ihop den fulla påsen, men till slut gick det.
Att den aldrig gick sönder är för mig ett mirakel.
En ny påse påbörjades.
Efter att ha knytit ihop den andra påsen, så kom ändå tankarna lite.
"Får nog vänta ett tag innan jag åker hit igen".

Nu fick jag ju förvisso med mig en ganska stor ranson den där första gången. Jag tror ganska bestämt att jag betalade strax över 180:-, och jag minns väl att kassörskan hade svårt att hålla munnen stängd.
Jag inhandlade dessa påsar på en onsdag eller torsdag, och de var både tömda och kasserade lagom till måndag.
Som tur var så hade jag ju även handlat på Obs!, ICA Skåre och några ställen till samma dag, så jag hade garderat mig bra för resten av veckan också.

Mitt värsta godisshopping-minne?
Inte kanske mitt värsta, men för andra är det nog det värsta.
Det var när jag handlade godis för över 1000:- på en dag, och tryckte i mig alltihop över en helg.

Jo, det är nog mitt värsta minne också...