torsdag 18 oktober 2007

Bonzai?

Sittandes på trappan till tvättstugan har jag de senaste dagarna gjort den visuella upptäckten av tänkande.
Medans hundarna lekt, vilat, sprungit och nosat runt på gräsmattan, har jag i mitt stilla och smått förfrusna sinne suttit och iakttagit världen framför mina blodsprängda ögon.

Saker som varför himlen är blå och molnen vita har ju slagit till förut, men det var ju när man var ung och blid. Ja, dum helt enkelt.
Så förutom att fascineras av höstens alla färger, dess magi till att göra en till en isglass i solsken och överhuvudtaget lyckas att ta död på allt grönt, så har jag även fått fram idel tankar av annat, inte lika höstigt slag.

Varför ser tallen i trädgården ut som en bonzaiträd?
Ni kanske har sett dessa små tillklippta träd som finns att köpa. Ganska söta i en liten kruka om man nu gillar sådant.
Men när stammen på en tall delar sig i fyra och låter armarna peka åt alla möjliga håll och kanter - till och med neråt! - ja, då ser det allt bra konstigt ut.
En tall för mig, är ett högt, starkt och ståtligt träd, men detta åbäke är bara ömkligt. Den ser faktiskt ut som ett mega-bonzaiträd.
Och varför gör den det? :S

Varför snurrar bara torkvindan åt ett håll?
Det kan blåsa ifrån alla möjliga vindstreck, men nog fasen snurrar bara vindan åt vänster.
Den kan snurra åt höger, jag har provat.
Knuffar man till den, så snurrar den åt höger, för att sedan ge avkall och börja glida åt vänster igen.
Jag har gått med den flera varv runt till höger, och den stoppar ingenstans.
Den skulle med andra ord mycket väl kunna snurra åt höger, det ser faktiskt till och med lite skönare ut åt det hållet.
Så varför snurrar den bara i vänstervarv?

En annan mycket stor undran som jag nu ställt mig själv ett flertalet gånger:
varför i all världen sitter jag och förfryser på en tvättstugetrapp utan kaffe???
Nu ska valpen bäras ner för trapporna, så det är bökigt nog som det är än att jag ska plocka med mig mer saker.
Men en liten termos, en liten ryggsäck att stoppa den i och även en stor filt att svepa in sig i emot höstkylan?
Det är en grymt bra tanke alltså! Känns väldigt positiv och genomtänkt, och framförallt väldigt trevlig!

Tänk er mig sitta på denna lilla trätrapp, solen skiner, fåglarna kvittrar, kaffet doftar.
Hundarna har det roligt på gräsmattan framför, där sedan åkrarna breder ut sig vida och höstlöven virvlar runt av nordanvinden.
Torkvindan snurrar tappert i vänstervarv, bonzaitallen vaggar tungt sina missbildade grenar, och jag har svept runt mig en riktigt tjock och värmande fäll.

Det är ju nästan för fint för att vara sant, tycker ni inte? ;)

1 kommentar:

Anonym sa...

Inte alls för fint, du ÄR fin!