Nu blir det bara kallare

Tisdagkväll, det har varit en underbar höstdag men kommer att bli en kall natt.
Det kände jag när jag var ut med hundarna nyss.
Vi har legat och slumrat framför TV:n, men jag frös hela tiden så att sova var det inget tal om.

Jag är en riktig frusenlort.
Med ledbesvär gör det ju förstås inte saken bättre av att jag redan är extremt frusen av mig, när det sedan verkligen blir kallt i luften.
Jag känner mig som en enda stor, svullen vandrande pinne.
Undrar om vandrande pinnar går stelt för att de har ont också? Och hur kom de till - EGENTLIGEN?

I början av mitt och sambons förhållande gnällde jag över att det var så kallt hela tiden. Sa själv att jag ju bara var en riktig frusenlort.

"Ja, men du är en söt frusenlort", var svaret jag fick tillbaka.

Det värmde lite åtminstone. :)
Jag har också en extrem tur att ha en mycket varm sambo.
Hans normala kroppstemperatur ligger säkert tre grader högre än resten av Sveriges befolkning.
Finns inget skönare än att smyga in en av mina kalla händer i en av hans jättevarma när vi är ute med hundarna.
Det är som att lägga handen på ett varmt element!

Så mitt i allt det hemska och otursfulla, så har jag en riktig kalas-sambo.
Han är varm, han är snäll och tålmodig och han säger "rätt" saker. :)
Och det är väl ungefär det som jag orkar skriva idag.

Å andra sidan fick ni valuta igår, för gårdagens blogg tog ett halvt sekel att skriva...