Nu är man krakig också

Krakig? Ja, förkyld.
Trodde glatt att de där små basiluskerna hade glömt bort mig, då sambon gått och snörvlat och hostat i över en vecka. Men icke då, de hade bara inte så bråttom.
Kände igår kväll att huvudet var som en enda stor säck med bomull, och jag vaknade flera gånger under natten. Endera höll jag på att dö av värmeslag, endera trodde jag mig befinnas naken på Grönland.

Nu är det snor i typ hela systemet, huvudet bankar och ögonen vill bara trilla igen. Tvingar i mig varma örttéer på löpande band och har ätit vitlökstabletter till frukost och lunch.
Eller ja... Enbart ätit vitlökstabletter till frukost och lunch stämmer bättre.
Smakfloran strejkar som vanligt vid förkylning, och jag kan ju inte på något sätt påstå att magen skriker efter något heller.
Same as usual med andra ord.

Igår fick jag veta att jag ska fortsätta med bassängträning på tisdagar tillsvidare.
Egentligen var det min sista gång igår, men nu blir det alltså en fortsättning och det känns jättebra!
Med tanke på all övervikt som jag numer dras med, så är det alldeles förträffligt att få komma ner i en varm bassäng och känna sig tyngdlös.
Det har också mjukat upp alla leder väldigt bra, plus att det är ett glatt gäng som tränar tillsammans.
Sjuka och med krämpor, ja visst. Men glada och framför allt trevliga är de allihopa.
Jag försöker komma dit att tänka lika positivt över mina "åkommor" som många av dem gör. Det kan ju bara bli bättre, eller hur?

Även den här krakigheten kommer att ge med sig i sinom tid, och då är det bara att vinna mark igen.
"Dä ä bar å åk" som en viss skidåkare brukade säga.