Los tillscotto

...skulle det ju kunna heta på spanska, i allafall i min hjärna.
Nytillskottet i familjen ska dagens blogg handla om, eftersom jag ju så gärna skriver om senaste nytt så väldans ofta. ;)

Ganska så snabbt har vi nu lyckats att föröka oss igen. Blivande provrörsbarns-föräldrar månne vara avundsjuka.
(Kan ni finna er i fyra ben, tjugo tår, lite spetsigare näsa och något mer hår än brukligt, så kan vi hjälpa er på traven)

I somras anlände Rufus i all sin glans in i vårt dåvarande hem.
Han mottogs som en gullegris av oss, en lekkamrat av Cheyenne och som ett monster av gammelkatterna.
Han följde sedan med oss till vårt nya hem, har växt så det knakat både här och där, och har nu utvecklats till att ses som en fullkomlig racergalning av oss, en häftigare lekkamrat av Cheyenne och som en terrorist av gammelkatterna.
Men han är en riktigt härlig personlighet:

#han håller oss sällskap när vi ligger i badet(han intar då handfatet),
#han håller oss vakna på natten(han äter på mitt hår och leker hartass med mina händer, och slickar sambon i näsa, öron och ögon och biter i hans tår),
#han repar ekparketten med sina racer-moves,
#han river ner blommorna och-/eller gräver i blomkrukorna,
#han leker klättervägg i väven på väggarna,
#med mera...

Han är bara för älskvärd.

Det är väl egentligen därför som vi fortfarande inte vet vad vi tänkte med, när vi nu är blivande valpägare. Men valpar bara äter och sover ju, det vet väl alla? :S
Igår gick nämligen tåget(egentligen min Primera, men den är inte så miljövänlig) ner till Småland, för att titta på en uppenbarelse vi hittat på nätet.
Det mest söta, lilla lurvigaste du kan tänka dig, en liten fjällräv(fast ännu sötare) i mini-format.
En liten MAZON. :D (uttalas Mejsån)

Vi satt där hemma hos Mazons uppfödare och försökte bete oss som normala vuxna, men vi hade ju bara ögon för den lille tuttefnutten som lekte runt på golvet.
Cheyenne var naturligtvis med för att säga hej, och hon tyckte nog att han skulle bli en alldeles förnämlig lekkamrat.
Vi hade väl redan bestämt oss när vi åkte ner, men man ville ju ändå se vad Cheyenne skulle tycka, och att Mazons uppfödare skulle tycka att vi verkade okej.
Så det var ju bara att låta våra leenden spricka upp när det var dags att säga de magiska orden:

"Vi tar honom!"

Men eftersom vi själva satt oss i den sitsen att inhandla halva IKEA förra veckan, naturligtvis också dagen innan sambon blev sängliggande i feber och hosta, så måste vi nu sätta ihop allt i rekordfart lagom till helgen.
Allt för att det ska vara struktur och reda när lille Mazon kommer till sitt nya hem till helgen.
Dock har jag fått ett bra tips ifrån Lena, vart jag ska göra av alla oupplockade flyttlådor som inte plockar upp sig själv. Så det ska jag ta fasta på, så vi får undan lite!

Så det är väl bara att gaska upp sig och sätta fart...(?)
Vi ser i allafall fram emot helgen, för då kommer lille Mazon hem, lådorna till trots!


Idag är det tyvärr också en sorgens dag, då Sussie - katten som min sambo växt upp tillsammans med - ska få somna in i all sin ålderdom.
Vila i frid Sussie <3