Peppar, peppar - det sket sig

Snoret anfaller! Tji fick jag som trodde att det skulle gå så lätt.
Nu sitter man "i smeten" igen, skulle man väl kunna säga. :)
Som tur är så är det värsta att behöva snyta sig hela tiden, huvudet sitter där det ska och jag har ingen feber. Hostar lite förstås, men inget som dödar varken mig eller någon annan.
Man får vara glad för det lilla!

Nu är det bara en dag kvar, imorgon ska vi hämta Mazon!
Vi låg och peppade(neej, inte pippade..) varann i sängen innan vi somnade, så att vi nästan inte kunde sova när det väl var dags.
Lagom efter midnatt gick visan:

"Imorgon är det löööördag, då ska vi hämta Mazon!!! :D"

"Jaa, imorgon ska vi hämta bäbisen, jippiiiee!! :D"

Följt av ett klappande i händer, ett förväntansfullt fnitter eller någon annat space:at ljud, så Cheyenne flög upp och ner i sängen, över och emellan oss och trodde att det var värsta roliga leken!
Vuxna människor leker puckade tillsammans.

Men vi är väldigt exalterade över att Mazon ska få hem till just oss, och vi försöker nu att göra den bästa av hemsituationer att ta hem honom i.
Ja, för även om vi har bott här i över en månad, så kan ju ingen anklaga oss för att inte ha flyttlådor och annat över högt och lågt.
Har lyckats fått undan en hel del, inte genom att plocka upp, men att ställa undan dem så länge. Så kan man ta det eftersom när tid och ork finns. Ett bra tips jag fick!
Har känt en fullkomlig ångest över alla dessa lådor, klädsäckar och småplock, men nu åker de alltså in i förråd och klädkammare så länge!

Får också lite ångest när jag läser i dagens tidning att det snöat i norra Värmland igår.
Hoppas verkligen på att denna vackra höst kan få vara ytterligare ett tag, tycker så mycket om dess färger och den nyttiga luften. Åtminstone känns den otroligt nyttig, som att varje andetag rensar lungor och luftrör var gång man är ut.
Det är så friskt och härligt, men snart kan det alltså vara dags för kyla och is.
Och vinterkläder.