Ett nytt uppvaknande

Tänk, det blir ju bara bättre och bättre!
Varför? Ja, men hallå! Det är ju underbart väder!

"Åh nej", tänker ni nu. "Hon skrev ju om den där solen för bara några dagar sen. Tråååkigt".

Ja visst gjorde jag det, men vad spelar det för roll? Dessutom så lyser den ju mest med sin frånvaro nu för tiden, så då får man ju passa på att ta till vara på energin som bara strömmar till.
När sambon åkt till jobbet, tog jag den sedvanliga "solskensrundan" ner till sjön med hundarna.
Om det är dåligt väder brukar jag bara gå en kortare sväng runt grannhusen. Mest för att jag själv tryter i lederna vid regn eller rusk.

När vi kom tillbaka var det utfodring till hundar och katter.
Sedan lastade jag in allt som stod uppradat på diskbänken i diskmaskinen.
Varför i all världen kan man inte ställa in det med en gång?
Är det ren lathet eller har man svullat så mycket under måltiden att orken helt enkelt bara räcker till diskbänken?
Nu har jag ju en bänkdiskmaskin, så jag tycker att man borde klara det utan problem direkt. Värre är det ju annars med vanliga diskmaskiner, där man måste böja sig ner och trycka ihop allt i magsäcken. I det läget - lite föräten - kan jag förstå varför det hamnar på diskbänken.
Nåväl, diskmaskinen är igång.

Frukost vid datorn fick det bli idag, mackor med skinka och ett glas Pro-Viva.
Och två koppar kaffe. Det är standard. Klarar mig inte utan kaffe.
Kaffe torde vara överskattat, men borde vara uppskattat.
Rent allmänt: du blir piggnar till, dina tänder gulnar(så du faktiskt SKA få användning för alla White System-tandgrejer), du kan få smärre skakiga symptom(i synnerhet om du dricker mycket kaffe på tom mage), du blir gladare och mer rask(iaf om du känner att du måste börja dagen med kaffe varje dag) och framför allt så är det ju så himla görgött!

Tidigare var jag väldigt inbiten på Gevalias kaffe.
Detta efter att ha praktiserat mig fram i smaken på ett av stadens många(då var de det...) postkontor för 12 år sedan.
Under många och långa år valde jag Gevalias kaffe, men drack naturligtvis annat på jobbet eller när jag blev bjuden. Hemma fanns det dock inget annat.

Så när en kompis kom hem ifrån Helsingborg för några år sedan och bjöd på Zoegas(jag tror att det var Skånerost!), så var det faktiskt inget annat än bara kaffe.
Senare framåt var jag hemma hos en annan kompis som också bjöd på Zoegas, men det smakade dock annorlunda än första gången.
Mer fylligt och smakrikt. Inte alls som kaffe egentligen, men otroligt gott och välsmakande.
Fick veta att sorten hon bjöd på hette Pasión Colombia, ett smakrikt och fylligt kaffe.

Sedan dess har jag inte druckit Gevalia annat än om jag blivit bjuden. För mig är det bara vanligt kaffe numer.
Jag väljer alltid Zoegas i affären, gärna de smakrikare sorterna.
Zoegas Forza är favoriten, kaffe ska smaka mycket!
Denna smak varvar jag med Blue Java, Pasión Colombia och Mezzo, jag vill ju inte bli för inbunden på bara en smak.

Så nu sitter jag här, med min andra kopp Zoegas Blue Java och bloggar för glatta livet.
Meningen var att även dagens blog skulle handla om Rufus andra dag hos oss, och vad som hänt under detta sista dygn.

Men det var när jag började skriva som jag lika snabbt kom fram till att jag inte vill bli ännu en hysterisk förälder (jo, för jag är ju Rufus mamma, den första vara bara surrogat).
Ni vet, de där föräldrarna som går upp med hela sitt liv i sina barn.
De sitter och diskuterar barnavföring över fikat med bästa väninnan - oxå hysterisk förälder, som kontrar med vad otroligt smart och söt och fantastisk just hennes unge är.
Mitt i det högljuda sorlet av blöjrecentioner, nappkontroller, barnpuréer och dåliga pappor sitter de uttråkade barnen och bara önskar att de ska kunna börja prata snart, så de kan be sina mödrar att hålla käft.

Eller bara säga åt dem att ta en kaffe istället. :)