Exceptionellt

Visste inte riktigt vad jag skulle skriva som rubrik...
En del väljer rubrik efter att de har skrivit, men jag har som mål att alltid skriva efter rubriken på ett eller annat sätt.
Fråga mig inte varför, men det hela kan ju tyckas verka lite icke-flexibelt faktiskt..?
Som en sådan här "skrivare" så ska man ju kunna anpassa sig i alla situationer.
Inte för att jag på något sätt jobbar med skrivandet, att vara överklassat flexibel hör nog till de som verkligen jobbar dagligen med det, och då tänker jag väl främst på journalister.

Hur som helst, detta är min dagliga hobby.
Jag rensar min pain-brain och ger händer och fingrar en bra träningsstart på dagen.
Sen får ni tycka och tänka hur ni vill.
Jag skriver för min egen skull och mitt eget välbefinnande.

Det har till mig framkommit att en del läsare av denna blogg, tydligen har tyckt att jag lämnar ut mig själv och min familj å det grövsta och att flera personer kommer att ta skada av detta.
Jag vet inte riktigt varför, för jag har ju aldrig lämnat ut några namn, annat än på mina djur.
Sen så är ju de flesta läsarna mycket goda vänner, och de vet redan större delen av livshistorien ändå.
Så vart gör skadan ont?
Jag får nog klura lite längre på det hela, men om någon kommer på vad det är som är så hemskt, så tala gärna om det istället.
Till mig då förstås.

Visst lämnar jag ut mig själv, men det är ju min medicin.
Jag behöver få skriva av mig, sedan kan man ju helt klart göra det på andra sätt än detta!
Det finns ju dagböcker och skrivböcker som jag faktiskt kan hålla för mig själv.
Men så bra fungerar inte mina händer och fingrar att jag skulle kunna sitta och plita ner alla tankar med penna. Faktiskt.
Datadagbok, jo visst, i all ära.
Men detta var också ett sätt att låta nära och kära förstå mig.
För jag är inte så bra alla gånger på att verkligen meddela hur jag mår, känner och tycker.
Nu får ni ta del av det, och jag behöver inte sitta och förklara mig mer än behövligt.

Men nu sitter jag även här och försvarar mig själv och mina handlingar, och det är inget jag ska behöva göra.
Jag tar till fullo ansvar för mig själv och vad jag gör. Så är det med det.

Snart ska jag försiktigt köra över skogen till min massör.
Jag går på taktil massage ca var sjätte vecka. Allt för mitt eget välbefinnande även det!
I början så var det mest för att jag hade så svårt att stressa av/ner, jag gick på helspänn, hade ofta ont i huvudet, och blev hela tiden anfallen av nya bakterier som härjade i kroppen.
Läste om det i en tidning, att taktil massage skulle vara mycket bra för personer med dessa besvär.
Sedan, efter ytterligare research, så visade det sig att det fanns en kvinna i Väse som var utbildad och drev egen verksamhet.
Jag tänkte att pröva kan man ju alltid göra. Och det är inget jag ångrar.

Jag märkte betydlig skillnad på bara några tillfällen.
Sen kände jag att detta är något jag vill ge till mig själv. Inte bara för behovet, utan även för att unna mig något.
Det är inte bara skönt och avslappnande, det är hela den rofyllda miljön och det varma mottagandet av massören Annika som gör att det hela blir till en alldeles egen underbar SPA-upplevelse.
Jag åker därifrån i total lycka och lugn varje gång.
Rekommenderar verkligen denna form av massage.
Och nu är det dags att åka! :)