torsdag 20 september 2007

Vadå utbränd?

Chattade på msn med en god vän igår, och tömde väl ur mig det jag kunde i den lilla skrivrutan.
Så skriver hon tillbaka att jag ju verkar vara utbränd.
Hallå!! Jag är liksom sjukskriven, det finns inte en chans att jag är utbränd - också!

Men hon listade upp det jag skrivit till henne:

*Sömnlöshet
*Dåligt minne
*Inte hungrig/sugen på något, svårt att äta
*Deprimerad
*Börjat bita på naglarna
*Trött hela tiden
*Ljudkänslig
*Svag och orkeslös
*Ledsen och lättretlig
*Dåliga, negativa drömmar

"Men herregud, Sundinska! Du visar ju faktiskt ganska många utbrändhet-symptom! Som faktiskt har blivit påtagliga sedan du blev sjukskriven. Hur hänger det här ihop?? Hur är det med dig EGENTLIGEN??"

Ja, om jag kunde svara på det så skulle jag.
Visst har det varit en otroligt påfrestande tid under sommaren och hösten.
Flyttandet och tjafset runt det, men framför allt den stora besvikelse som kom i samband med återfallandet av det förvärrade ledtillståndet.
Innerst inne är jag en mycket plikttrogen människa. Det har känts väldigt jobbigt att gå hemma och inte få något gjort.
Damm, tvätt, disk, flyttlådor och den obäddade sängen flyger runt och skriker i mitt huvud att jag måste, måste, måste!

Att jobbet och ibland även extrajobben har ringt och förhört sig om hälsan har inte enbart varit bra, snällt och omtänksamt.
Jag har även känt en ganska stor press att snart kunna göra alla glada och börja jobba igen.
Säga att jag kan, jag kommer!
Pressen på det känns även inför mig själv och min sambo. Vi behöver pengarna och jag behöver få arbeta och känna att jag kan.
Att jag verkligen orkar och klarar av förväntningarna som folk ändå uppenbarligen har på mig. Som jag själv har på mig.

Men det funkar inte, och det gör mig bara än mer frustrerad.
Vad fasen ska jag göra?!
Hur jag än vänder och vrider, så går det inte och tårarna bara forsar i ren panik.
Jag grejar inte ens att ta hand om mitt hem, och jag känner mig så fruktansvärt otillräcklig och dålig.
Jag är så DÅLIG.

Att säga att man är på väg in i väggen har man väl gjort allt för många gånger, för den där känslan har nog var och varannan person till och från.
Men att någon skulle tala om för mig att det faktiskt skulle kunna vara så, känns ganska absurt. Speciellt när jag redan är sjukskriven, och har varit det väldigt länge.
Hur sjutton gör man då?
Förkylning eller virus i halsen är ju en sak, men hur tusan fixar man sig utbrändhet-symptom när man redan är sjukskriven??
Fattar nada...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det räcker att du kan ta hand om dig själv nu, då är det BRA NOG!Du vet ju innerst inne att du ÄR BRA,eller hur? Många kramar o tänker på dig stup i kvarten! Lisbeth

Sundinska sa...

Du är allt bra gullig du! Hoppas att allt är bra med dig, tänker på dig med!