Sömnlöst värre

Jag har under en längre tid haft problem med min sömn.
Börjar att känna av det ganska negativt i vardagen nu.
För även om jag sovit dåligt på natten, så ligger jag inte kvar och försöker ta igen det när sambon åkt till jobbet på morgonen.
Konstigt nog så är jag inte speciellt trött på kvällarna, utan sitter gärna uppe lite längre även fast sambon hittat kudden.

Jag började sova sämre när jag fick ont i lederna igen efter första cortisonkurens avslut.
I samband med hektiskt flyttande åt både oss själva och mamma, samt diverse snöpliga , otrevliga och ledsamma händelser på vägen, så är det väl kanske inte så konstigt om det blir för mycket. Kroppen säger ju ifrån på sitt alldeles eget lilla sätt.
Men när jag började drömma de mest konstiga saker, så blev det etter värre.

Drömde att sambon skulle lämna mig, att han var trött på min feta, sjukliga uppenbarelse.
Drömde att ingen tyckte om mig och att alla bara pratade illa bakom min rygg.
Drömde att katterna vantrivdes och gick runt och mådde otroligt dåligt, och höll på att bli sjuka...

Kulmen kom nog när jag började drömma de mest klara drömmarna om att sambon var otrogen, träffade andra och verkligen avskydde mig.
Att han bara "hade kvar" mig för att han tyckte lite synd om mig fortfarande.
Isberget på det hela var häromdagen när en väns 14-åriga dotter talade om att Facebook.com - där sambon registrerat sig dagen innan - var en dejtingsajt.

Vad fasen nu då?
Har jag legat och drömt sanndrömmar eller??
Blev jätteledsen, och visste inte vad jag skulle tro riktigt.
I vanliga fall hade jag väl inte brytt mig, för svartsjuk har jag nog aldrig riktigt varit.
Men bara för alla dessa knepiga drömmar som härjat på sistone, så blev jag alldeles konfys och gick in i mig själv.
Satt och tänkte och analyserade inne i hjärnan och ville bara gråta.
Vågade inte prata med sambon, herregud, vad skulle han tro om jag berättade något dylikt?
Att jag drömde att han var ute med andra brudar och att jag trodde att han dejtade fler på nätet? Nej, inte en chans att jag ville göra bort mig så!

Till slut så var han ju inte mer intelligent än att han förstod väldigt snabbt att något inte var som det skulle, och det bästa är ju att vara ärlig och prata i ett förhållande.
Så jag gjorde det. Jag berättade.
Och som jag skämdes...
Vågade inte titta honom i ögonen under tiden eller efter, kände mig så dum.
För egentligen är jag ju helt säker på att han aldrig någonsin skulle göra mig illa, inte ens om han faktiskt skulle vilja göra det.
Samtidigt var det skönt att ha fått det ut ur hjärnan, för det brände lite väl mycket på nervtrådarna där inne.

Dagen efter talade en kompis om vad Facebook.com var för något.
Och visst kunde man väl dejta där...
Men egentligen var det ju en sajt för att hitta gamla vänner och hålla kontakten på nätet med dem och de man redan har.
Så nu har jag själv skaffat ett konto, och får chansen att hitta gamla vänner även jag!

Dock fortsätter drömmarna i viss mån, och det håller mig fortfarande sömnlös i alldeles för stor utsträckning.
Mår psykiskt väldigt dåligt över att inte få min behövliga sömn.
Hoppas väl på att det ska bli bättre ju längre jag äter medicinen. Sömnlösheten började ju som sagt när jag blev dålig i lederna igen, även om säkert flera faktorer spelade in.
Man lever på hoppet...