Idag var det svårt...

Idag var det väldigt svårt att hitta något bra eller tänkvärt att skriva om.
Jag sitter mest bara och tittar ut genom fönstret, förundras över de vackra färger som höstens ingång bjuder på.
Om det inte vore för dess nyckfulla väderlek och kanske lite väl kyliga luft, så är hösten den årstid som jag med åren lärt mig att gilla mest.

När jag som modell knodd sprang runt med den gamla auto-focusen, så fann jag dock ut att hösten var så väldans kall. Men det var också då det var roligast och lättast att få fram fina(?) bilder.
Kan man hitta mer färger?
Sol i all ära, jag älskar värme och kan inte få nog av den. Men all grönska som allt som oftast blir torr och gul under sommaren... Så roligt ser det ju inte ut precis.

Det som även händer under höstens ingång är inte bara att naturen får mer färger. Även vi homo sapiens drar på oss, inte bara mer kläder, utan även mer färggranna kläder.
Klädkedjorna börjar reklamera för vinterns stilar redan när vi ligger i solstolen, och lagom till första höstens frostmorgon så står vi där i den rostfärgade polotröjan och den grålila kjolen.
Nåja...inte jag kanske, men någon annan innehavande figur timglas - inte jordglob.
Frisörerna färgar rött, koppar och svartlila färger.
Affärerna säljer höstens make up-färger till var och varannan modemedveten blekfis.

Kort och gott, allt blir så kulört och ganska så fräckt.
Och lagom med hösten kommer även den där härligt friska luften. Man kan andas och inse att detta, detta är nyttigt och hälsosamt!

Tyvärr så leker vädret med landets meteorologer lite väl, och det är väl inget som jag personligen upplever allt för positivt.
Visst behöver vi regn, och visst behöver träden hjälp att blåsa av lite vissna löv. Men jag behöver inte mer hjälp att ha värk i lederna, det fungerar lite för bra ändå.
Var gång det vankas mer eller mindre busväder är jag en stelt vandrade parameter.
Det värker och sticker i fingrarna, tålederna känns som de är på väg att krypa ur skinnet - det är ingen skön upplevelse.
Men framför allt är det stelheten som drabbar hela kroppen som ett slag i huvudet som är värst ändå. Har jag väl lagt eller satt mig, så ligger/sitter jag liksom kvar...

Är nu inne på tredje dagens biverkningar, och det spirar ganska så lyckosamt i fingrarna just nu. Snart kan jag röra mig nästan som vanligt igen!
Hoppas bara att det funkar bättre efter kuren den här gången.
Om inte annat så får jag ju hjälp att kunna njuta av den här hösten med alla dess färger i allafall. Alltid något. :)