Goda grannar?

Mer frågetecken, jag vet! Men vad ska jag göra då? Ooops, ett till!

Igår var jag och tappert bar upp små säckar med kläder till nya lägenheten.
Försöker göra lite varje dag när sambon jobbar. På så vis känner även jag mig lite nyttig och användbar i vardagen, hemma och sjukskriven som jag är.

Igår fick jag dock smärre panik, när jag öppnar ytterdörren till huset och hör att det tjuter i hela hallen. Låter nästan som en brandvarnare. Snacka om att få adrenalin!
Dessutom verkar det som att ljudet kommer uppifrån, så jag springer upp och lyssnar och - aaahhh!!! Det låter inne i vår lägenhet!
Sliter upp dörren och springer och letar rök, för jag var i det här läget helt hundra på att det faktiskt var en brandvarnare som tjöt.
Kommer ganska snart på andra tankar när jag märker att ljudet mer eller mindre kommer ifrån en av sambons flyttkartonger...hrm.
Får ganska raskt fram världens minsta väckarklocka, med världens högsta pip!
Har aldrig så brutalt tagit ur batterierna ur något tidigare.
Sen gick ju min stilla undran hur detta har påverkat grannarna, för inte kan de ha gått ovetandes om detta ljud inte.
Och hur länge hade klockhelvetet låtit egentligen??

Nåväl, igår mötte jag en av de okända grannarna.
Vi har tre stycken som bor i samma hus som oss, och den ena är en arbetskollega till mig. Han bor på samma våning.
På våningen under bor två ensamstående medelålders kvinnor, och igår mötte jag den ena utav dem.
Hon började väldigt artigt(verkade inte ha några men ifrån väckarklocksljudet):

"Är det ni som ska flytta in? Vad roligt, när kommer ni permanent?
Jag heter X-X och bor här inunder jag, och jag har tre katter."

"Det har vi också."

"Va?"

"Vi har också tre katter", upprepar jag.

"Har ni TRE katter??!", fullkomligt skriker tanten.

"Jo...ja. Det har vi. Jättesnälla", skyndar jag att lägga till. Detta trots att jag vet att Kennedy är en krigsmaskin, som alltid går bärsärk för att vinna nya revir.

Efter detta uttalande går tanten fullkomligt upp i falsett och skriker om att hon minsann snart måste flytta för att hennes katter ska få någon ro, och att alla andra grannkatter springer in och äter upp hennes katters mat, och skulle det ske något med hennes katter igen(någon hade tydligen blivit skadad i ett slagsmål) så skulle hon minsann anmäla och stämma ägaren!!
Helt tossig vart hon, och jag försäkrade stilla att allt nog skulle gå bra, innan hon smällde igen sin dörr så hårt att jag trodde att den skulle rämna.
Kvar stod jag med långt ansikte och kände mig lite...eh..nervös.

Första mötet med grannarna började ju bra. Verkligen. :/