Så sorgligt

Så sitter man här igen vid den lilla skärmen.
På himlen utanför tornar stora tjocka moln upp sig.
Det är pissväder på ingång även idag.

Trycker omsorgsfullt ner ostmackor i en mugg Zoegas Mezzo, innan de åker in i munnen. Himla gott alltså!
Det var på detta sätt jag lärde mig dricka kaffe som barn. Mamma doppade alltid en ostmacka i lite kaffe, och jag tyckte att det var jättegott.
Det slutade alltid med att jag dränkte smörgåsen i kaffet, eftersom jag ju ville ha så mycket smak som möjligt. Sedan hällde man i sig resterna av kaffe, halvsmält ost och en gröt av brödsmulor. Mums!:)

Så småningom förstod jag även innebörden av att dricka kaffet som det var.
Ett tag körde jag med lite mjölk i, för att hinna sörpla i mig det innan jag for till jobbet. Ville ju inte bränna tungan av mig!
Men det bästa kaffet, det är svart och starkt.


Nu börjar grannar och stallfolk märka av att man gör saker här nere.
Eftersom sambon har varit tvungen att tömma sin lya i stan, så hade han ingenstans att ställa sina saker.
Ja, för här hade det inte gått in.
Så bussiga som våra nya hyresvärdar är, så fick vi köra hans saker direkt till den nya lägenheten, utan att för den sakens skull betala någon hyra.
Den står ju ändå tom.
Därför har vi också utnyttjat fördelen med att försöka köra undan saker ifrån stugan lite pö om pö, för att inte få allt på en gång.

Och grannarna som förstås gärna hänger lite extra utanför fönsterkarmarna, har naturligtvis inte kunnat undgå att det förekommer en viss aktivitet här nere.
Så de har kört sina vanliga knep, och är ute och "går" när man sliter som bäst. Och förstås så måste de ju stanna till och fråga vad som pågår i detta skede av våra liv?
När man berättar att vi ska flytta, så ser de både förvånade och lite halvsuspekta ut och "ojjar" sig och tycker att det ska bli så tråkigt.

Har ju ändå bott här i ganska många år, och som yngst i grannskapet så har alla de äldre paren åtagit sig att leka föräldrar både en och två gånger.
Det är underbara grannar(de flesta), och det ska faktiskt bli ganska så ledsamt att flytta ifrån dem.
Jag har fått många handtag genom åren, speciellt de kalla vintrar när vattnet har frusit och de har turats om att låta mig både få duscha, tvätta och hämta dricksvatten hos dem.
I höstas när jag var som sämst i mina leder, så kom de och klippte gräset och vattnade blommorna, alltid med en ödmjuk hälsning genom fönsterrutan till soffan där jag låg nedbäddad i värk.

Och alla grannfesterna som de alltid haft i alla år innan jag kom.
Det ena grannparet som bodde här flera år före mig har aldrig fått vara med, men mig har de alltid frågat.
Så har man suttit där med dem och smuttat maltwhiskey, och lyssnat på deras gamla historier om barndom och ungdomsår, om arbete och barn o.s.v.
Och även om jag inte har känt igen mig ett dugg, eller inte ens vetat vad de har pratat om så har de aldrig uteslutit mig ur varken diskussion eller deltagande.

Det är sorgligt att behöva flytta, när man har så bra grannar.
Och det verkar faktiskt som om de är ledsna över att en annan försvinner med. :(

Hoppas att det är lika bra grannar dit vi flyttar...