Hela livet i en bullpåse

Igår kväll kom min käre sambo hem ifrån jobbet en aning uppspelt.

"Jag har en present till dig älskling!"

Nyfiken å det grövsta som jag ju förstås är, och en present - till mig! Kunde ju nästan inte bli roligare, så jag studsade på feta fötter in i köksregionen.
Där står min rara karl och väntade med en Konsum-kasse på köksbordet och log på ett spännande sätt.

"Jag köpte med lite gott till dig, för jag älskar dig jättemycket".

Det är nu ni ska börja gråta rörda tårar, är det inte gulligt så säg?

Han tar sedan fram present#1(ja, jag fick flera!), som visar sig vara en...
förpackning med chocolate chip cookies!
Åh, han vill göda mig mer nu, det räcker inte med 25 kilos övervikt av cortisonet, så sööööt han är!
Jag älskar ju de kakorna, så i stundens hetta sket jag fullständigt i både vikt och figur. Och det var ju en present!
Inget jag kunde råda över själv faktiskt, och det är fult att tacka nej...

Present#2: en välfylld påse lösgodis av mer eller ännu mer onyttig karaktär.
Detta är verkligen mannen i mitt liv!
Jag stod och hoppade som ett barn i ett godisregn där i köket, och tyckte att livet - det var banne mig perfekt!

Men när han nästan inte kunde göra bättre ifrån sig just vid det tillfället, så var det precis det han gjorde.
Den tredje presenten visade sig vara något som jag längtat halvt ihjäl mig efter sedan årets början.
En påse Pågens Saffran Gifflar hittar sin ban fram emot min bröstkorg, och jag kramar ömt och kärleksfullt den röd-gröna påsen med guldiga stjärnor.

Nu ville jag nästan bara gråta, för detta var ett tillfälle i vår kärlekshistoria som jag aldrig kommer att glömma. Ett minne som jag varmt ska vårda och sedan dela med mig till mina barn och barnbarn.
Inte ens en ovärderlig diamant hade kunnat sätta detta avtryck, dessa spår av glädje i mitt hjärta.

Saffran får mig lyriskt att tänka på julen, och julen får mig att bara tänka på allt som är bra här i världen.
Kort och gott, så öppnades alla mina sinnen till något stort och euforiskt, och jag kunde inte tala om nog hur mycket jag älskade honom. MIN sambo.

Vid tv:n samma kväll, med ett stort glas mjölk på bordet framför mig, lät jag sakta den fantastiska aromen av saffran pysa ut ur den halvt öppnade påsen.
Jag blundade, satte näsan i öppningen och bara njöt.
Kom på mig själv att sitta och le löjligt, och bara drömma om otroliga, underbara ting.

Hela livet i en bullpåse med saffran. DET vore något det.