Värsta dagen

Igår morse flöt liksom livet i ultrarapid och allt var grönt och soligt.
Under dagen blev verkligheten mer påtaglig och Mazon, vårt nytillskott, bara fortsatte kräkas.
Han försökte bajsa flera gånger, men det gick inte. Kom inte ut något.
Efter lunch tyckte jag att det var dags att ringa veterinären, för då blev Mazon bara sämre och sämre och han var jättevarm.

Vi fick komma in akut.
"Kan du vara här om 20 minuter?"

"Öh...jag bor i Ölme, men jag ska göra mitt bästa".

Sagt och gjort, här var det ingen idé att tänka på onda händer och fötter och eventuell trafikfara, jag var tvungen att ta mig till veterinär och det fort.
På vägen inser jag, att shit, jag har ju inga pengar!
Ilfart ner till Väse som jag ändå passerade och tog ut en del av sambons pengar till hyran som fanns på mitt postgirokonto.
Två femhundringar och två tjugor skulle det erhållas, och jag skyndade ut till bilen igen.

Väl inne hos veterinären gick allt väldigt fort.
Vi fick komma in direkt, och sedan till röntgen. De trodde att han ätit något som inte kunde komma ut.
I magen hittades saker som både valpar ska ha och inte ska ha, men de trodde att han borde kunna få ut det själv med lite hjälp på vägen.

Lille Mazon låg ner i min famn, hans 39.9 graders feber gjorde honom slapp och mig till en svettande hundmatte.
Han fick dropp, B-vitaminer, något som heter Kontrast(ett medel som syns på röntgen, för att se vart i magen det hamnar och hur det förflyttar sig), och recept på penicillin.
Ja, för mitt i allt ihop visade det sig att han hade inflammation i analsäckarna också.
Allt på en gång!

Efter mycket om och men beslutade sig sedan veterinärerna för att jag kunde få ta med Mazon hem.

"Vi vet ju vem du är, och vet att du ser om det händer något. Då ringer du bara, så får du komma in igen"

Annars hade han alltså fått stanna kvar under natten.
Det kändes väl lite jobbigt att höra på ett sätt. Tänk om jag inte skulle märka något, och han bara kollapsade?
Väl i receptionen skulle jag betala de pengarna jag hade med mig, det hade vi gjort upp. Snopet tittar jag ner i plånboken: vart i helvete är den andra femhundringen???
Ganska spak inser jag att det finns fyra sedlar i plånbokens sedelfack, men att där bara finns en femhundring, och tre tjugor!
Men vad fan! Ska jag behöva vänta på att kassörskan i Väse ska slå ut sin kassa ikväll med.

Det gjorde jag också, för det var ju faktiskt fem hundra spänn!
Tyvärr hade hon inte så stort överskott i kassan, och efter viss ordväxling av en inkompetent människa, så var det bara att inse att jag var fattigare. Mycket mer fattig, än vad jag var under dagens begynnelse.
Så fattig att jag var tvungen att skänka bort en femhundring till Posten...
Hon sa att jag måste ha tappat den, men jag lade ju i pengarna i plånboken mitt framför henne, och vart tusan kom den tredje tjugolappen ifrån??

Men hem kom vi. Fattigare och mer nedtryckta än på länge.
Vi var nog en sorglig syn där i bilen.
En sjuk vovve och hans fullkomligt fattiga matte.

En spruta Kontrast hade vi fått med oss som skulle ges senare på kvällen.
Sen somnade vi båda två, och nu är det dags att åka in för nya röntgenbilder.
Hoppas på att idag ska bli en bättre dag.