Natt-Ballerinan

Som alla har förstått vid det här laget, så finns det en sambo inblandad någonstans ibland allt annat skumt i mitt liv.
En riktig prins är han! <3
Han är också en obotlig sömnpratare och det har hänt, även sömngångare.
Men pratar i sömnen, det gör han konstant och han säger de mest konstiga saker ibland. Liksom de flesta som pratar i sömnen..

Minns någon gång i början när han flyttat in att han nästan skrämde livet ur mig. Jag vaknar av att han skriker: "Nej, NEEEJ!! Ta den inte, DU FÅR INTE TA DEN, ser du inte, den är blå, DEN ÄR JU BLÅÅ"!!!
Vad det var som var blått har aldrig framkommit, men i hans värld just då så var det något mycket viktigt.

Ofta mumlar han mest osammanhängande meningar emellan smackande läten och smaskningar med munnen. Och ganska söt är han att titta på samtidigt. :)
Vaknade en natt av att han stod och klädde på sig för fullt.

"Vart ska du?" var ju det jag undrade.

"Näe, jag ska väl ingenstans".

Varpå han sedan rask lägger sig ner i sängen igen - fullt påklädd - och somnar.
Morgonen efter berättar jag för honom, och han säger själv att han minns att han var uppe och klädde på sig för att det var något han skulle göra. Men han minns inte vad.

I natt tog han dock priset. Jag skrattade länge efteråt, och jag skrattar när jag tänker på det.

Vi var till IKEA igår, åkte direkt efter att han slutat sitt jobb i Karlskoga.
Var hemma igen efter nio på kvällen, och sambon skulle upp tidigare idag och var ganska trött.
Han gjorde därför klart sina saker på datorn, gick sedan till sängs och somnade ganska omgående.
Jag satt uppe vid datorn(som vi har trängt in i sovrummet) och lampan i hörnet vid sängen stod fortfarande och lyste. Rufus hade kurat ihop sig på min filt nere vid fotändan på sängen, och allt var lugnt och fridfullt.

Efter någon timme, så hör jag sambon börjar mumla.
Jaha, då är det dags ingen, undrar vad han ska prata om idag?
Han tystnar snart och verkar sova som en stock, nedtryckt med ansiktet i kuddarna, liggandes på mage och fötterna i någon konstig grodställning.

Så plötsligt sätter han sig upp i sängen.
Och börjar stamma något alldeles ofantligt!
Han försöker verkligen hitta ord, men det går inte och ju mer han försöker, ju mer frustrerad blir han. Han börjar famla med händerna på lakanet, ungefär som för att få ihop bokstäver till orden, men det finns inga bokstäver där!

Herregud, har han fått en hjärnblödning eller?!?

Men så får han syn på Rufus som ligger och kisar trött emot honom.
Då börjar gymnastiken..
Han sträcker ut ena benet i luften och börjar göra en massa konstiga rörelser med foten. Sträcker på den som en balettdansös och vevar och sparkar ut.
Samtidigt upprepar han för Rufus att allt är "Extrem".
Han tittar ena stunden på sin "dansande" fot, och andra stunden på den oförstående, trötta kattungen, som för att se att han hänger med i det han försöker tala om.

"Rufus, du förstår att allt är Extrem. Här", säger han. "Här, titta", samtidigt som han poserar med benet och foten. "Helt och hållet Extrem".

"Vad håller du på med", skrattar jag till honom.

Då vänder han huvudet mot fönstret och tittar ut drömmande:

"Det är så Extrem".

Sen börjer han sig ner till Rufus och "pickar" honom försiktigt på nosen, samtidigt som han säger "Ping" varje gång fingret träffar den gräddgula nosen.
Sen visar han med handen ute i luften där han innan vevade så med foten, tittar på Rufus och säger: "Det här Rufus, det är så bara helt Extrem".

Jag skrattar och undrar hur det egentligen står till.

"Älskling, är du vaken?"

Då tittar han trotsigt upp på mig, lyfter hakan och säger morskt:
"Ja-a".

Sen är det som att någon klubbar till honom i huvudet, för han tvärfaller tillbaka i sängen - och sover uppenbart ovetandes om något annat.

När jag sen ska gå till sängs, reser han sig upp på ena armen och tittar på mig - genom stängda ögonlock - och svamlar trött.
Jag pussar honom på näsan och säger att han ska lägga sig och sova igen.
Varpå han sakta lägger sig ner igen som om inget hänt.

Väl sängliggandes, så börjar jag tänka på min Natt-Ballerina som ligger bredvid mig, och jag försöker hålla mig men det går inte. Jag pressar underarmarna emot munnen för att inte gapskratta, och det vill inte ge sig!
Sängen gungar som i en dålig film, där scenen filmas i ett tjaskigt motellrum med massagesäng. Ni vet, där man får lägga i pengar för att den ska skaka.

Till slut vaknar sambon - på riktigt denna gång - och undrar vad det är som är så roligt.
Jag skrattar och talar om att det ju är han själv som är så rolig, men att jag ska berätta för honom när han vaknar istället. Samtidigt som jag skrattar ännu mer.
Tårarna sprutar, och sambon muttrar surt.
Vänder ryggen till mig och suckar som "Jäkla fruntimmer till att ligga och garva nu. Jag ska ju upp snart." :)

Berättade för honom i morse när vi vaknat, och då skrattade han själv åt det hela och undrade säkert själv vad han hållit på med.

Och självklart så vet han om att jag skulle skriva om det i min blog idag, så att ni inte sitter och tror att jag hänger ut honom ovetandes.
Min alldeles egen Natt-Ballerina, det är du det älskling.
"Extrem" på dig!